Bakterierna frodas
sidan publicerad 2016-04-15
senast ändrad 2017-04-20
De stora mängderna bakterier behöver mycket syre. Om syret tar slut i bottenregionen kvävs bakterierna där, med följd att nedbrytningen minskar samtidigt som det blir ännu mer att bryta ner, nämligen de döda bakterierna själva.
Men det finns bakterier som inte behöver syre, och vid kvävning i sjön fortsätter de nedbrytningen. Vid en kvävning ökar dessa i antal. Dessa små gynnare ger dessvärre ifrån sig svavelväte, som är giftigt och luktar ruttna ägg. Svavelvätet reagerar med det fosfor som finns bundet i bottenmaterialet i form av järnfosfat och blir svaveljärn. Det bildar en svart smet på botten, och fosfaten som frigörs göder nu algerna och växterna vid ytan igen, så att det blir ännu mer att bryta ner.
När sjön kväver dör musslorna på botten. Mängden döda musslor ökar också kraftigt när vattnet cirkulerar på våren. När de döda musslorna värms upp av solen flyter de upp och blir hängande på vattenytan, vilket är ett tecken på att sjön kväver.
Hur vattnet skulle se ut i en ”frisk” Skundern kan man få en uppfattning om genom att besöka sjön Akaren, sydväst om Skundern. Enligt många äldre har Skundern aldrig haft klart vatten, utan en mer brun ton som Akaren.
|
