Utfiskning .. en tänkbar åtgärd

Skundern är inte unik bland landets övergödda sjöar. Samma problem som vi har finns på flera håll och man har provat en mängd olika lösningar. Metoderna för restaurering beror lite på vad man vill åstadkomma för typ av vatten. Vill man gynna fåglarna i första hand så gör man åtgärder för att skapa så många bra miljöer för dessa som möjligt. Där är det oftast återskapandet av lämpliga häck­nings­miljöer som dominerar.

För vår del handlar det om att restaurera Skundern snarare än att skapa en optimal fågelsjö. Den sammansättning av fågelfaunan som är normal för slättsjöar kommer ändå. Det handlar om att skapa såväl kemisk som biologisk balans. För att nå ett bra resultat vi ska ägna våra krafter åt att komma åt roten till det onda -övergödningen inte åt symtomlindring.

Det som idag förefaller vara viktigast är att ta bort så mycket näringsämnen som möjligt ur sjön samtidigt som att man ska gynna alla djurplankton så mycket som möjligt då dessa lever på att äta växtplankton. Tyvärr är fisken en mycket stor bidragande faktor till frigörandet av "fritt" fosfor i vattnet (se självgödningen). Genom sin betning och genom att släppa ifrån sig lättlöslig avföring gynnas mikroorganismer (plankton, alger) som förökar sig i enorma mängder och utgör en stor del av problemet.

Antalet vitfiskar dit den här mörten tillhör måste minska i sjön.

Foto: Jukka Väyrynen

Restaureringsmetoder

Som vi tidigare nämnt har mekanisk behandling av växtligheten knappt någon gynnsam effekt (annat än att det till synes blir mindre växtlighet) såvida detta inte görs i stor skala och under upprepad följd av år.

Muddring för att öka vattenmängden är också en metod, men förutsätter att giftiga tungmetaller inte finns bundna i botten­sedi­menten (vilka frigör i ekosystemet vid uppslamning). Det är emellertid inte helt problemfritt även om det inte finns giftiga metaller i dyn. Kostnaden för en sådan åtgärd är betydande och dyn måste tas om hand.

Ett försök med utfiskning av liknande sjöar som Skundern har gjorts i Skåne med mycket goda resultat. Genom trålning har man tagit upp stora mängder av fisk som sedan skickats för rötning i någon biogasanläggning. En provfiskning genomfördes i Skundern för några år sedan för studera om utfiskning var en metod som skulle vara tillämpar och lämplig metod för restaurering.

En utfiskning innebär inte en utrotning av det totala fiskbeståndet utan är bara ett sätt att ta bort en viss mängd näringsämnen (vitfisken!) ur sjön och minska trycket på de djurplankton som behövs för en biologisk balans. De skånska försöken gav också som ett resultat att vattnet klarnade och att fiskbestånden åter kom i någon form av "normal" balans.

Kostnaden för ett försök med utfiskning är också rimlig och det är en förhållandevis billig metod. Kanske kan detta vara en dellösning till vårt problem. För en långvarig effekt krävs ändå en minskning av kväve och fosforläckaget till sjön.

sidan publicerad 2012-08-10
senast ändrad 2012-08-10