Skundern idag
Sjösänkningen i början av seklet innebar den största förändringen av sjön någonsin. Från detta tillfälle har igenväxtningen
ökat för att påskyndas rejält under de senaste decennierna till följd av näringsläckaget från jordbruket och hushållen.
Övergödningen har med åren ytterligare spätts på med ett ökat nedfall av gödande ämnen från luften. Hur mycket av övergödande
ämnen som tillförs via tillflödena beror av nederbörden.
Sannolikt så har mängden med näringsämnen från jordbruket och hushållen minskat under senare år. Men växtligheten fortsätter
ännu att vinna mark. Häckelstaviken har numera växt igen helt och i vikarna vid Mälby, Ekeby, Bråhovda dominerar vass och
näckrosor. På senare tid har också växtligheten spritt sig allt längre ut i sjön. Även angränsande sjöar drabbas. Navestasjön
håller på att växa igen helt och förlorar snart sin vattenspegel. Sundbysjön med sitt klara vatten har också fått en betydande
växtlighet. Nälen har det senaste decenniet blivit så igenväxt att man stövelklädd ledigt tar sig genom vassarna. Akaren har
dock klarat sig bra och det torde bero på att det finns väldigt lite bebyggelse där och de angränsande åkermarkerna är få samtidigt
som att vattenvolymen är stor. Men man ska inte tro att en stor mängd vattenväxter innebär något negativt -det kan faktiskt vara
tvärtom!
Att man ser mycket näckrosor och vass betyder att vattnet där de växer är grunt -inget annat. Växternas liv går ut på att växa
och föröka sig och för att växa krävs ljus. Är vattnet grumligt klarar man sig endast genom att söka sig till ytan eller ovanför den.
I en sjö med klarare vatten behöver man inte nå upp till ytan på samma sätt då ljuset når djupare ner. Växterna kan tillväxa under
vattenytan utan att synas på den (naturligt tillstånd!). Förljaktligen kan en frisk sjö ha mycket växtlighet även om den mest finns
i vattnet. I en frisk sjö är näringsämnena bundna i just växtlighet och det finns tydligt mindre fria näringsämnen i vattnet.
I en övergödd sjö däremot finns mycket näringsämnen fritt i vattnet och därmed mycket näring för små växtplankton som tillväxer
ohämmat och grumlar vattnet. Dessa småplankton omsätts i kopiösa mängder och sjunker till botten där otaliga syrekrävande bakterier
försöker bryta ner dom. Syret tar så småningom slut och med det även en stor del av nedbrytnings- processen varför dessa ej nedbrutna
växdelar bildar allt mer flytdy. Flytdyn blir allt tjockare och gör vattnet ännu grundare varför näckros- och vassrötter lätt hittar
"fäste" och sprids allt längre ut i sjön. Sjön blir "grundare" och de synliga flytbladsväxterna hittar allt längre ut i sjön.
MEN, blir vattnet klarare så påbörjas nedbrytningen på botten igen och sjön blir djupare! (Mindre växtplankton - mindre att bryta
ner = mer syre).
Här kan du se exempel på hur Skunderns algblomning ser ut i verkligheten:
(Samtliga foton: Jukka Väyrynen)
Bilderna ovan är tagna samma dag i augusti 2003 - ett år då sjön för övrigt varit befriad från tidiga algblomningar
(maj-juli) och tillika haft det bästa vattnet sedan åtminstone 1986. Nu ska man i ärlighetens namn säga att bilderna
från vänster (1-4) visar på de sämsta områdena där vinden packat ihop algerna emedan bilden längst nedan är mer representativ
för det öppna vattnet denna dag.
(Foto: Jukka Väyrynen)
Det ser äckligt ut men läget är inte hopplöst!
Ser man till Skunderns situation i sin helhet så pågår alltjämt en utarmning av floran i sjöns omgivningar och även
fåglarna har blivit färre. Dåligt siktdjup bidrar till att fiskätande fåglar ej häckar och mycket småfisk konkurrerar
ut de insektsätande sjöfåglarna. Skogen avverkas som aldrig förr och betesdjuren minskar alltjämt. Karaktärsfåglar från
förr som ladusvalor, tornseglare, sten- och buskskvättor, törnsångare, gök och inte minst göktyta minskar för vart år.
Visst etablerar sig nya arter också. Senaste sommaren har algen "gubbslem" eller grönslick dykt upp i sjön och bildar nu
en "grön smet" på sina håll. Algen ses numera lite här och var i sjön.
sidan publicerad 2012-08-09
senast ändrad 2012-08-09
|
